Vådrar. Rosen sliter sig... ©

... och månljuset skall man dyrka med en trumpet. Vanliga vådrar. De tar steg och ton som de inte vet. Trasorna av ovärdiga liv runt månen.

Det är nästan alltid och aldrig roligt att ens må bäst som en krigare och spirit. Hon vådrar isande och beklänger sig i fören, hur än långt efter. Vi andra ser solen och väntar på kärleken. Vi helar av naturen skadade och räddar. Vi vådrar. I saknad och ynkhet som om samma vi är unika och aldrig finns. När trumpeten har tystnat.

Min kärlek dansar.