Det var inte riktigt meningen.
Mera än man kunde önska/ana.
Det är riktigt rikligt driftigt.
Tyvärr saknar folk som lekmän vad dess föregångare saknar... Vi andra har ett förstånd som anses belasta lite såna och de reagerar hemskt, kanske gärna. Men om kvarlämning används byter bara aktivitet och proportioner, kan man säga. Precis vad som förväntas, benådar och bevingar sig kloniskt kvar. Med samma kraft som det som kallas lärdom och arbete är mera kollabborativt. Ett semi kvasi äventyr av barbarer och dödsförgrundan tolkat som ursäkt, där livsuttryck används vardagligt om t ex indianer. Det handlar om annat och andra.
Vad pratar du om? Indianerna känner detta, vet om att vara varnade. T o m flera gånger i en mans livstid. Oavsett knark och pengar, t o m medicin och gift, finanser och garanti.
På det alster och i själnöd nedan tyr sig, skenar och vakar sig din nästa. De som har sådant anseende och en sådan krigare och spirit förstörd. Just de som ändå vet att vi vet, men det löser inte folkets egentliga problem.
Svår liknelse, logik, matematik och konst fortfarande. Den är ju tillgänglig!
Huruvida den världsomspännande eller världsomfattande propagandan skapas, används och förlorar är redan så. Inte till för annat och andra.
Men ide och värde har betydelse. Aldrig såna.
Ta dig i tre, ditt vidskepliga monster, din jävul. Men försvinn. Giv aktning. Du borde vara avvärjd, varnad och förgjord.
Även åhörare har krigslogik och historia. Men era direktivet fula ordningar med krigslister ser ut att vara undergångna, övergivna och fortfarande vidrigare än fan själv, för de och alla andra minns så det räknas och blir fatalitet och enkelhet. Inte alls en vidhåller särställning, kompensation eller ens ett dyft av brakförlust...
Ta dig utan tre. Nu ser vi dig. Det människan inte glömde.
Det var inte riktigt meningen.
Mera än man kunde önska/ana.
Det är riktigt rikligt driftigt.
Du börjar om... Fan ta er. Men kom inte ut igen. Kanske...
Nu är du en stofil, en nörd. En lärling. En skenhelig. En åhörare. Lite kvar att du varken hör till eller har ditt eget, eller just där.
Fel tid och plats. Fel folk med fel pengar. I tid och otid...
Du har ju redan gett upp. Vilken känsla... Som våran frihet och den vision.
Du har de konstigaste genskapet, mest opassande och felaktiga redan skapat och tillgängligt, säger du själv.
Det krävs visst tre för det... Så nu är du en transform av äkthet inför åhörarna...
Satan vad dyrt och osmakligt. Kallt, obekvämt och påkallande prestige och signatur.
Nu passar du ägande, betalning och önskelös. Vem söker det? Vad såna är och betyder, säger och bemästrar? Nu är du on line, inne och en riktig konstnär. Den du bara kunde vara och bli.
Så klart. Riklig önskemening.
Annars har du en ursäkt... Tror du på det där!? Det kanske är din tur... Det är redan en utsikt. Fundera på den utan gudagåva nu då. Du började för sent. Fy vilka konstiga tre. Som allt fel.
Men vi andra är krigare och spirits. Vet och kan när det passar...
Vi är enkla och komplicerade. Är någon och vet när det är möjligt.
Ända till en liten jag och en stor jag inte antas vara som ni andra.
Nära ingen och allt. Långt från ingen och allt. Utan ingen och allt.
Det blir inte bra så där. Inte alls. Andra mera än känner det eller listar ut det.
Du kvar måste ha lärt dig samtid bara. Det största problemet. Finfint va. Kors och skott. Avbildat och efterliknat.
Nu om du frågar? De tystnar. Nu om de sparar? De tystnar. Nu om de betalar? De tystnar.
Mina damer och herrar. Ni är för tidiga, för sent ute.
Du är som en fågel igen med tre vingar. Du tänker att det är beväpnandets enöga, kryp och återvinning. Snart känner du dem. Även dess viloplatser, det gillar dom.
Om du är ensam har du upp och ner.
Combat missions. Lycka till.
Talibanerna och jag som fann dem.
Tretutte.
Hög för räd eri.
Fyrtutte.
Mor gun skur di on.
Femtutte.
Gravbröd. Blomsterbröd.
Hört talas om tre-tjänaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar