Om du lyssnar på Babyface och är någon så kanske du kommer på "I was ever slow"... Det har betydelse framåt i livet som ingen egentligen begriper eller borde ignorera eller ha med att göra. Det tog 57 år., bara samma sak...
Vardagligt pumpar spel fram miljardvinster. Jag lever utan lån och har inga tillgångar. En miljard är egentligen inget kvar snart av den räddning och den baskunskap för detta skall fungera utan risker. Det blev bara en "do". Inget kvar. Hur vet man inte listade jag ut redan som en liten kille, och jag var själv idémakaren och creatorn för framtiden. Jag gjorde vad miljarder människor aldrig skulle förstå eller komma nära att förstå, utan en ny risk. "Do" blev omedelbart en amöba och för mig ett ohållbart läge. Att Drabbas var hålslaget i hela världen. Så blev det. Så långt att varken indian-treaty eller den självskrivna rikedomen och stabiliteten med profil skulle komma fram och bli till en normaliserad livsstil. Allt ignorerades, finns inte folk för det, bara "jobb", helt i onödan och som samma skräp för mig.
Nu ser jag den självskrivna delen av den amöban är vardagliga krig. Ja, det är krig. Men man får vara immortal och saint långt över benådda gränser som inte finns. Det är för mycket för alla andra. Jag ser denna boogie world och hör den, varje dag och natt. Det som kostade mig tid, härligt liv och egen personlig framgång kommer att bli ett monument av djävulen av alla andra. De kommer inte fram!
This warrior and spirit won and never trust somebody else's goals, command and fight reaching warship. Not one corner, not a bit. They can't take it! The boogie world can't. Just look at them, the boogies! And the half-age death will not even ghost before!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar