Det är ingen mening med att vara kvar här

Odrägligt samhälle. Bara lite max tjafs-förenat med världen om just en annan person om världens självklaraste ensaker och saker. Det glöder och bolmar...

Från brukssamhället. Från monarkerna och från aktörerna. Så öppet. Men vad de egentligen är är just själva fan.

Jag gissar att alla i världen får överge det där försöket som extra klisterlapp på generationer. Vi kanske ska sticka härifrån och bedyra det? Jag är inte där egentligt. Precis motsatsen sa farsan också. Men då är vi och ändå olika.

Det var den äran och gendern. Helt ett skitvärdelöst spektakel som går att slippa. De blir liksom inte möjliga längre ser du väl. Jag har inget. Ingen kvar om det fina och trevliga, äran och stoltheten. Livets vackraste element och väsen.

Vem fan är det som vill vara någon tjej på det sättet? Och mamma? Ni är ju inte sann. Pengar hanterar ni ju inte heller. Det är väl såna just därför.

Där satt den på stavning: ensaker och gendern. Mina föräldrar hör inte heller det här. Mina föräldrar pratar inte om och förstår inte alls att de upplever det här.

Ja, hela världen kommer att gå åt helvete p g a t ex chingchongen och andra. Så är det. Men indianerna har hoppat, sa de. Vi får väl se om de mördar sina högförrädare och de skyldiga som riskerar allt och alla så här...Igen skulle jag också gett igen. När man drar ur proppen, finns inget stopp. Då är man inte skyldig, sörru.

Sörru.

Makke, sörru.

Sörru, Makke, sörru...

SEdL. Hm!

Eller en intervju:

Du valde lite extra på världen, som du är...