Varenda detalj i avart är som en överspeglad kanal där man skulle passera. Lite svårt annat än tekniskt.
Man ser att direkta kontroller är bortgjorda som bara ska vara där i arv. T o m streamingar.
Hon ser sitt öde och varningarna fanns. Att det skulle bli en kultur eller annat är ointressant då. Det är bara så det blir eftersom frågan inte finns eller svaren tas bort med enkelhet till detsamma. Inget en man kan göra åt det. Oavsett färg, form, reaktion eller antal...
Men, det blev annan information. Inte alls livsglädje, intresse eller nytta.
Så enkelt att bara tjej. Bara göra allt omöjligt och det här kallar jag för mycket... Särskilt perverst och dåraktigt i världsrekord. Bara det enkla.
Nu är energi slut. Orkar inte ändra på något så... Vill vara dig själv...
Vet inte om plats för det i alla fall... Jag svarar och leker. Om någon var normal eller lite extra så klart.
Det var kul att bara supermänniska. Men exakt.
Det tråkiga och fel är detsamma.
Du hittar inte ön eller över bron så att säga... Allt är slagord och slagkraft. Vi såg och hörde det igen. Det som skulle vara, finns inte riktig omvänt heller.
Det gäller att inte kännas vid. Inte ens heliga moment, privata eller livslekande.
Någon övertygelse fanns inte. Knappast du finner lyckan med att söka dess hängivenhet eller med lite precision. Man vet inte hur man ska vara eller varför.
Det hör inte till. Inte ens ett dött begrepp eller en död dröm om annat så.
Omgiven av dig kanske är lite speciellt eller ovanligt. Andra låter andra kulturellt in i det mesta och tror på minimalt som drivkraft. Det kanske var den springaren du avslöjade dig med och som själv.
Det hör inte till heller. Men en vanmäktig vidskeplig vän som andra eller bättre annat vaskar guld och gudar... Kan inte förstå det och ta för mig alls. Det syns.
Jag tror inte. Är inte särskilt filosof eller elak. Tyvärr.
DÄNNGH!
Det är med glädje. Goda motiv och alibi. Lycka och kärlek. Vackert och friskt. Färdigt och kanske bara svårbegripligt rejält som god smak, ork och lust.
Det var meningen att det syns. Att njuta av ett sånt liv. Att någon annan vet det och kanske räknas. Det kan kännas i kroppen. Att lita på livet och t o m känna hennes eviga rang. Eller samtidigt en nyhet om välstånd, i värdighet och kanske beundran.
Ingen kan vara skenhelig nu. Tidernas mått på det dött som vanligt. Jag är bara original man, en krigare och spirit. Absolut nödvändig.
Så mycket som inget eller kvar ändrar mig aldrig. Det är färdighet, lämplighet och gångbarhet. Men ni andra börjar om eller fortsätter...
Du har just serverat dig med elakhet? Jag förstod det. Därför jag inte är där, så eller speciell på ditt sätt. Du är lite slut som människa skulle jag våga säga. Inte intelligent, känslosam eller har respekt. Inte ens rättvis.
Det finns en större fälla, honey. Jag vet. De där ute säger sig till och med att kunna lita på någon och något. Åtminstone ibland.
De får tacka för varningen och betingelsen, högmodet och konsten. Tills det tog slut kanske aldrig räcker.
Det hör inte till heller. Men en vanmäktig vidskeplig vän som andra eller bättre annat vaskar guld och gudar... Kan inte förstå det och ta för mig alls. Det syns.
Det är med glädje. Goda motiv och alibi. Lycka och kärlek. Vackert och friskt. Färdigt och kanske bara svårbegripligt rejält som god smak, ork och lust.
Det var meningen att det syns. Att njuta av ett sånt liv. Att någon annan vet det och kanske räknas. Det kan kännas i kroppen. Att lita på livet och t o m känna hennes eviga rang. Eller samtidigt en nyhet om välstånd, i värdighet och kanske beundran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar