Hm.

Osioe och Omioe.

Chom.

Om MM som tid. Den här godnattsagan är för vuxna, inte oförstående äldsta. Tyvärr varken andra och annat. Realitet och sanning, ett dyrt och dumdristigt nyck har sin odåga och helvetet, ett gott enkelt och ovidskepligt sin förnämsta livsform. Men denna saga ska bli en realitet och sanning med historia, tradition och konstsättande inom en enda fri värld. Den värld där dårskapen skapades och motsvarar eller ger gehör har bäst grund i en förlorad vanmakt. Detta är för intelligent och för hög prestige och kapacitet eller ära har inte ens ett hopp eller sin misslyckade spegling eller liknelse. Så lever de och dör de i utanförskap där allt tar slut och förvanskas från sin källa om en eller många andra. Nu minns jag exakt har betydelse. Nu hör jag exakt och jag agerar eller reagerar exakt. Utan andra fenomen eller begär får sin utvaldhet eller sin naturliga rätt.

Mitt i sommaren, Sankte Pärs blå himmel. Jag räddade en groda. Det måste nästan ha varit den som tog skydd innan regnet i en skreva under trappen. Den rörde sig lite segt, med ett släpande ben. Jag hämtade en mugg med vatten och en till som jag kastade där i undran om den klarar sig. I natt hoppade den ut på vägen och satt där länge och tittade på mig efter 30 mm regn. Den här gången gick och hoppade den, satt fint. Den försvann snart. En svart katt smög förbi som en segmenterad marsch och även den tog sig en ordentlig titt på omgivningen. Nu på morgonen hörs en korp och en till. Två olika  krabater med svans och stjärt. Gula ögon. Men grodan liknade mest en tallkotte. Annars är småfåglarna där och några duvhökar. Ett rådjur, en hare och ibland en räv.

Det blåser, himlen bara lyser Sankte Pär när det prasslar i lövträden. Svalorna tycks reagera med det övriga som en väckarklocka i både mörker och ljus. För att jaga och mata sina egna. I ett sånt hus på ett sånt på landet nära visste ingen om hur tiden sagt sitt. Inte en återspeglar i världen som den vildaste tro att det handlar om osannolik logik och som ett mästerskap att visa när någon tror och krigar, eller vad som rest sina kors på andra tak och runt halsen. Chom var namnet, numera angenämt. Ett monster mitt bland gudstro och arbete, också numera plötsligt oanvändbara vapen och knark. Sankte Pär heter festen och människorovet, bara så att ni vet hur världen ser ut.

Copyright.