Filmmanus (bokform) - "Nee - falleraa" ©

Va? Jag är bara lite 50...

Så minneslösa... Ingen var riktigt intresserad. Visst är det mycket att fundera på...

Man kan råka ut för något. Man har inte det med som man ska ha med även senare. Man hittar inte passande alternativ. Man har inga kontakter, bevis eller samma heller ensam. Det räcker så...

Jag är helt otrolig. Men 157/100 klarar jag. Jag är inte religiös eller kommunist, kanske sak samma säga gangster på en gång. Ålder gör inte min person psykdåre. Aldrig. 

Mitt goda råd

Frågan är vad detta enkla eller komplexa resultat når. Jag råder konkret upplockning redan förut och möjligt annat ställe. Det är annat också runt 1 Maj... Turkmenistan. 

Today in earthquake history

Tyvärr

Jag vill ha mina stålar och tar betalt för alla sinkholes om jag vill. 

Hur fan har ni tänkt er?

Det går en gig på tele för mig att hålla kollen på och rädda mina egna. Hinner inte med mitt eget hela dagarna. Det är fel, onödigt skit i kostnader.

Alla i multimedia, betala mig. Jag ska ha royalties i överflöd för retroaktivt. 

April-pappen. ©

Visst, det är för kallt och etikerat att bo så eller resa så. Kanske för blöt tanke att leka, som en luftmadrass. Förr kanske hovarna badade i samma. Sandbrunte. Men att bruka vatten har väl ändå rötats.

Det är många barn i himlen. Det är historia. Men att förvränga, hugga och mejsla förde oss inte dit till den sidan. Ännu fanns ingen sådan metod.

Men pizzan satt fint. Det är April-pappen det. Eller blocket. Eller visitkortet. Det spelar ingen roll om det sprider... något. Du är redan städad. Som att du dansar med händerna.

Min kärlek dansar. 

Vådrar. Rosen sliter sig... ©

... och månljuset skall man dyrka med en trumpet. Vanliga vådrar. De tar steg och ton som de inte vet. Trasorna av ovärdiga liv runt månen.

Det är nästan alltid och aldrig roligt att ens må bäst som en krigare och spirit. Hon vådrar isande och beklänger sig i fören, hur än långt efter. Vi andra ser solen och väntar på kärleken. Vi helar av naturen skadade och räddar. Vi vådrar. I saknad och ynkhet som om samma vi är unika och aldrig finns. När trumpeten har tystnat.

Min kärlek dansar.