Oerhört märkligt

Väldigt vad Sverige har låg tolerans på det goda. Normalt är det skit att vara gammal man och det är genomgående tendenser till ovälkommen nästan utan anledning. Normalt är att samtala och ha ärenden, då brukar det vara lugnt och skönt. Men det begränsas och smutskastar vilt på en gång. Ofta är det missanpassningen som så det bjuds på för att trots och kamplust engagerar psykologiskt. Det här är inte alls sånt. Bara en allvarligare metod kvarstår. Att ha sällskap och vänner kan vara svårare i allt yngre ålder. Men att själva boendet och t o m inga besök skulle ha betydelse avkastar noll och minus, även hos förtidspensionär och sinkhole.

Människan har tappat förståndet syns och hörs. Men vi riskerar inget inom familj så. Sympati får du aldrig, inte ens en flashback.

Rekonstruera det på gäst och känt umgänge om du törs. Dessutom med arbete och plats eller rang... Då kan du aldrig vinna så heller.

Välkommen utanför värdigheten har fallit och besegras dagligen även på upplockare.

Nu skall den littla omseg å rå i veg... Nu i eran kris, inte alls andras. Där vinner inget gott och syndikatet syns som gjorda och beräknade från den hemska ungdom ni besudlade era.

Där syns du fortfarande.

Vi andra jagar inte respekt från engagemang eller av gåvor till sånt. Inte ens det fick vara ifred och är, inte bara stundvis påminner illa oavsett hur sånt folk är.

Sanktionerna är era öron märkta igen. Inte normalt folk. Krigen friar sig inte så heller. Överkurs är att förstå och vara sån. Men ni smakar på förbjudet som annat i alla former och följsamhet. Det ger vi dem redan så här också.